År 1918 blev det nästan revolution i Sverige. Då, 1917–1920, ledde Nils Edén den hittills enda liberal-socialdemokratiskakoalitionen. Han kryssade mellan hungerkravaller, demonstrerande arbetare och stridsglada högermän och militärer.

Hans regering blev reformernas ministär: först och främst den allmänna rösträtten för män och kvinnor, men också åttatimmarsdagen, socialpolitiken och skolan.

Nils Edén var historiker, en lysande regeringschef – och en tämligen misslyckad partiledare. Hans statsrådskollegor prisade honom, men det liberala partiet splittrades och inte ens hans egna ville ha kvar honom som partiledare.