Den svenska drottningen Christinas betydelse för den italienska litteraturen är för många svenskar helt okänd. Christina bildade i Rom en Kunglig Akademi som kom att få ett varaktigt inflytande på den italienska kulturen, och här tävlade lärda och poeter för att framföra sin hyllning till drottningen. I deras verk är hon »Nordens Pallas» som kommit till Rom för att regera över konsterna.

I Poesins drottning berättar litteraturvetaren Stefano Fogelberg Rota ingående om drottningens ambition att leda den italienska poesin bort från barockens komplicerade bildspråk till en klarare stil. Med sitt mecenatskap kunde Christina legitimera sin ställning som drottning även efter att hon abdikerat.

Christinas berömmelse gjorde att många traktade efter hennes beskydd även efter hennes död, och hon blev postumt utnämnd till beskyddarinna för den betydelsefulla Accademica dell’Arcadia. Hennes beryktade abdikation och konvertering till katolicismen slog Rom och Europa med häpnad, och hennes poeter framställde henne som tidens hjältinna. Hennes tidevarv kom på sina håll att kallas för »drottningens sekel», och Christinas insatser i Italien gjorde henne till poesins självklara drottning.