I Anders Olssons dikter är allt statt I rörelse och förändring. Men ögonblicken finns, de utvidgade och avlyssnade ögonblicken, sorgsna och extatiska. Och i det oupphörligt föränderliga finns en balans:

allt som du vunnit
allt som du förlorat
håller dig upprätt
regnet som faller
för alla, för ingen
soforaträdets dans
håller dig upprätt
allt som du älskar
håller dig upprätt