Detta är en bok om historia som vetenskap och kulturprodukt förr och nu. Den tar avstamp i historieämnets ”förvetenskapliga” forntid och utmynnar i en utblick mot framtiden. Flera av ämnets klassiska motsättningar blir belysta. Det gäller 1800-talets stora strider mellan historism och positivism, mellan politisk historia och kulturhistoria. Det gäller 1900-talets utmaningar från de expansiva samhällsvetenskaperna och från filosofernas skarpa vetenskapskritik. Sextiotalets stora ”brytpunkt” och den nya historieskrivningen på sjuttio- och åttiotalen bildar därefter utgångspunkter för en blick in i ämnets aktuella status och dess möjliga framtider.

Historia i tiden ställer den svenska historievetenskapen i internationell belysning. Boken slutar med att ställa följande frågor:

• Har vi idag en historia, en disciplin, eller går historieämnet mot sin upplösning?
• Håller historia på att bli en del av ett allmänt humanvetenskapligt forskningsområde uppdelat på specialister och specialområden?