Nu under 90-talet talar man mer och mer om den "nya" helhetssynen på livet och om "holistisk" läkekonst. Det går bara inte längre att envist bortrationalisera de viktigaste bitarna hos människan. Livet visar sig vara alltmer komplicerat. Vi förstår ingenting av vad som sker omkring oss, orkar inte fortsätta om inte evighetsperspektivet kommer med. Om inte vederbörlig hänsyn tages till själens behov och anden som suverän organisatör.
Faktum är att många av nutidens moderna läkare sätter sig ner och funderar. – Så här kan det bara inte fortsätta. Bakterierna håller på att ta över. Hela tiden allt starkare doser av mediciner som förgiftar. – Vad bestå kroppen material av? – Vad är smärta? – Förtätad energi och kemiska processer ända ner till atomstadiet. Och längre. Något i begynnelsen kallas kvarkar, som egentligen inte existerar i sinnesvärlden. Men vad i alla sin dar är det vi ska bota? – Något som inte existerar i verkligheten? – Vad är då verkligt? – Människan lider, det är uppenbart. Hon måste få hjälp! – Man tvingas upptäcka hennes verkliga existens bakom och genom den yttre manifestationen.
Diagnos; Psykosomatiskt! – Javisst. Så låt oss då gå till roten där det onda har sitt upphov!