Charles Darwins bok On the Origin of Species kom ut den 24 november 1859 och såldes slut samma dag. Det var vid en tid då kyrkan ännu hade stor makt och skapelseberättelsen var den enda accepterade versionen av orsaken till livets mångfald - arterna var, var och en, skapade en gång för alla. Men under samhällsytan pågick kunskapssökandet och tankar om arternas föränderlighet - en biologisk evolution - låg i tiden. Det fanns flera skäl till att just Charles Darwin var den som lät bomben brisera.

Efter misslyckade studier, först i medicin och sedan i teologi, fick den 22-årige Charles följa med på en världsomsegling som oavlönad naturforskare och ståndsmässigt sällskap åt fartygets kapten. För den observante och nu mycket naturintresserade Charles blev erfarenheterna från denna fem år långa resa 1831-1836 avgörande. Ett exempel är hans slutsats att de till sätt och fason mycket varierande finkarna på Galapagosöarna härstammade från en enda art, vinddriven från den sydamerikanska kontinenten för länge sedan.

Under resan drabbades han av en sjukdom, som han fick dras med livet ut. Efter hemkomsten förde han en undanskymd tillvaro på sitt gods utanför London och ägnade sig åt skrivande, duvavel och försök med växter. Darwin var ekonomiskt oberoende och kunde därför bedriva sin forskning utan påverkan från etablissemanget.

Darwins drar i sin evolutionsteori slutsatsen att arterna utvecklas genom överproduktion av ungar med något varierande egenskaper, som genom naturligt urval gallras i kampen för tillvaron. De bäst anpassade klarar sig bäst och får störst avkomma och så vidare, generation efter generation.

Tyvärr kom evolutionsläran vid tillämpning på människor att missbrukas av såväl vetenskapsmän som av regimer. Det har ofta sagts att Om arternas uppkomst är en av vår tids viktigaste böcker - den förändrade människans ställning totalt, gav en helt ny världsbild. Den har betytt oöverskådligt mycket för såväl biologin som filosofin och samhällsvetenskapen.

Översättning Roland Adlerberth